Statens stöd för entreprenörskap är i grunden missriktat. Istället för att försöka sig på att göra småföretagare av arbetslösa, bör staten uppmuntra starten av verkliga entreprenörsföretag – sådana som kan bidra med tusentals nya arbetstillfällen! Det menar Magnus Henrekson, en av Sveriges ledande entreprenörsforskare – som är kritisk mot en hel del av svenska statens agerande kring företagande.

Under finanskrisåren framstod Sverige närmast som ett undantag i världen. Vi stod överlag för god tillväxt, medan omvärlden rasade sönder och samman. Det talades vitt och brett om Pippi-effekten, och Anders Borg utnämndes till Europas bästa finansminister flera år i rad.

Nu har visserligen hurraropen tystnat. Varslen duggar tätt och Sverige kan vara på väg in i en recession.

Men hur kunde det komma sig att Sverige under några år gick tvärtemot strömmen, och framstod som ett paradis för företagande i en mörk omvärld?

Helt naturligt, menar entreprenörsprofessorn Magnus Henrekson, som är vd för IFN, Institutet för Näringslivsforskning i Stockholm.

– Det handlar inte i första hand om vad Anders Borg har gjort eller inte, utan om att vi under 20 års tid har genomfört reformer som har förbättrat vårt ekonomiska läge.

– Men de reformerna måste fortsätta, annars riskerar vi att hamna på efterkälken igen.

Magnus Henreksons forskning har i första hand handlat om de institutionella förutsättningarna för entreprenörskap och tillväxt. Eller lite mer drastiskt uttryckt: Hur kommer det sig att levnadsbetingelserna i USA är i storleksordningen hundra gånger så goda som i länder som Burma och Sierra Leone?

Svaret är inte det som de flesta tror.

– Det finns en väldigt diffus bild av vad som ligger bakom ekonomisk framgång. Många – inklusive ledande politiker – tror att om vi startar en statlig fond som stöttar företag och ökar utbildningsinsatserna, så får vi automatiskt en god ekonomisk tillväxt. Men det handlar inte i första hand om statligt stöd och om utbildning, det är andra faktorer som avgör ekonomisk framgång, säger Magnus Henrekson.

– De institutionella förutsättningarna måste vara de rätta. Efter ett antal års skillnad i årliga tillväxttal blir skillnaderna så stora som vi kan se om vi jämför världens rikaste länder med världens fattigaste.

Magnus Henrekson pekar på att det inte på något sätt saknas entreprenörskap i de länder som har en mindre positiv utveckling.

Det är bara det att entreprenörskapet inte får den totala effekt för samhället som det skulle få om de institutionella förutsättningarna vore de rätta.

– En av de mest framgångsrika entreprenörerna i världen just nu är Vladimir Putin. Han har verkligen lyckats med sitt entreprenörskap. Men samtidigt håller han på att förstöra landet. Det skulle inte kunna hända på samma sätt i länder som USA eller i Skandinavien. I USA har Putins landsman Larry Ellison blivit en av världens rikaste personer, samtidigt som han har bidragit stort till samhället genom att skapa arbetstillfällen och utveckling i sitt företag Oracle. Det är en mängd olika förutsättningar som måste fungera för att det ska bli bra.

Magnus Henrekson lyfter fram några av de viktigaste institutionella förutsättningarna för entreprenörskap:

– För det första måste man ha ett skattesystem som fungerar. Pengar är ett medel för expansion, ett medel för tillväxt. Ikea hade aldrig blivit så stort som man har blivit om grundaren hade hållit sig till Sverige under 1970-talet med det skattesystem som gällde då.

– För det andra måste det vara möjligt att rekrytera bra människor som redan har ett jobb, utan att företagen går under ekonomiskt av det. [MH1]

– För det tredje ska det finnas ett system som gynnar tillförseln av externt kapital till entreprenöriella företag. I stort sett alla växande företag behöver tillgång till externt kapital och extern kompetens.

Enligt Magnus Henrekson är en av baksidorna med den svenska ekonomin att de pengar som står för den absoluta merparten av sparandet – pensionskapitalet – aldrig når mindre företag som behöver kapital för att växa.

– Det stora institutionella pensionssparandet i företag som AMF och Alecta hittar aldrig till mindre företag. Och när staten nu har infört ett helt nytt skattegynnat sparande på investeringssparkonton, så är man tvungen att spara i marknadsnoterade tillgångar eller i en bankprodukt. Varför ska det vara tillåtet att sätta pengarna i ett företag på Aktietorget, men inte i grannens onoterade bolag?

– Det skattegynnade sparandet når alltså inte fram till småföretagssektorn. Och om man istället försöker att övertyga sina grannar eller sina släktingar om att sätta in pengar direkt i företaget, då drabbas man av en av världens högsta beskattningar i och med regelverket om skatt på aktier i fåmansbolag!

Magnus Henrekson framhåller också att det är svårt att få syn på denna typ av brister i systemet, eftersom de personer man frågor om hur de ser på förutsättningarna för företagande, är de som hittills har gynnats av systemet.

– För det första frågar man naturligt nog bara de företag som existerar. Man kan ju inte fråga de företag som inte har kunnat starta på grund av kapitalbrist. För det andra ligger det alltid i entreprenörskapet att inte fokusera på att det skulle vara ett dåligt skattesystem – en entreprenör bryr sig i första hand om möjligheterna, inte om hindren. Man lever i en bubbla där man inte tänker i sådana banor som att reflektera över hur det skulle kunna vara istället. Därför ger sådana frågor till företagare inte så mycket. I själva verket kan det bli rent missvisande.

– Det som istället går att göra är att jämföra förutsättningarna mellan olika länder, och se hur företagandet påverkas av olika faktorer eller vad som händer efter en större reform. Det är exempelvis rätt uppenbart att skattesystemet har betydelse. Har man hög arvsskatt och hög löpande beskattning av företagandet, då startas det inte så många nya företag.

Nu har Sverige i dag ändå ett bra skattesystem jämfört med hur det såg ut på 1970- och 80-talet, menar Magnus Henrekson.

– Då hade vi ett system som bara gynnade fastighetsspekulanter – hög belåning i kombination med inflationen gjorde att fastigheterna steg i värde.

Nu skulle man kunna tänka sig att det vore enkelt att se vilka länder som har god ekonomisk tillväxt, och kopiera deras institutionella faktorer för att uppnå samma effekter.

Men riktigt så enkelt är det inte. Magnus Henrekson betonar dels att varje förbättring av systemet, måste ta sin utgångspunkt i var man befinner sig för närvarande. Sverige kan inte bara rätt av kopiera regelverk från USA eller andra framgångsrika entreprenörsnationer.

Dessutom måste man vara medveten om att alla förändringar tar tid att genomföra, och tid att slå igenom i form av fler framgångsrika företag.

– Det tar minst sex–sju år från det att en förändring har genomförts, till dess att man ser större effekter. Se till exempel på Rut-avdraget. Även om staten informerar om hur det går till, så är det först när grannen berättar som man på allvar överväger att utnyttja det. Det beror på att man i första hand påverkas av att de man umgås med gör på ett visst sätt.

På sikt menar Magnus Henrekson att det finns ett par reformer som är helt nödvändiga för att Sverige inte ska tappa i konkurrenskraft.

En nödvändig reform är att sänka kapitalskatterna från dagens 30 procent – annars.

– I ett första steg borde kapitalskatterna sänkas till 25 procent, därefter till 20. På samma sätt är det helt nödvändigt att förändra dagens regler för fåmansbolag, 3:12-reglerna. Nu har man gjort vissa förändringar som gör att de riktigt stora aktörerna inte påverkas så mycket. Men de små företagen är fortfarande väldigt hårt drabbas. Det är bara det att eftersom det är de stora företagen som hörs mest, och som dominerar företagarorganisationerna, så hörs inte de mindre företagens röst i debatten.

Magnus Henrekson lyfter fram att det finns en grupp människor som man särskilt borde värna om, för att kunna få fram fler svenska storföretag på sikt. Det handlar om relativt unga personer som arbetar i välskötta storföretag och ser affärsidéer som inte utnyttjas i storföretaget.

– De har lärt sig hur företagande fungerar, lärt sig hur strukturer ser ut och hur sådant som anställningsavtal och redovisning fungerar. De skulle kunna starta eget och locka över några rutinerade experter från sin arbetsgivare för att kunna utveckla en affärsidé som det inte finns plats för. Men det finns en rad hinder i skattesystem och arbetsrättsregler för att detta ska kunna ske på ett enkelt sätt, säger Magnus Henrekson.

Nu införs ett riskkapitalavdrag under nästa år. Är inte det ett steg i rätt riktning?

– Det finns en rad brister med det nya riskkapitalavdraget. Exempelvis bygger avdraget på att kapitalet låses in under ett antal år. Det innebär att om man väldigt snabbt bygger upp ett företag, och sedan säljer det, så återförs allt till beskattning. Dessutom krävs det att den som står för investeringen faktiskt har de pengarna tillgängliga. Tänk vilken skillnad det vore om det skulle vara möjligt att använda åtminstone delar av sitt eget pensionskapital! Man får spela casino med det på Aktietorget men inte satsa det i ett företag som man själv eller någon man känner väl kontrollerar.

– Jag är skeptisk till den här typen av åtgärder där man försöker lappa och laga på ett något som inte fungerar. Det är aldrig bra att införa ett system som är halvbra – då kommer inte det som är riktigt bra att bli verklighet på väldigt lång tid.

En annan reform som Magnus Henrekson är skeptisk till är den kommande sänkningen av bolagsskatten. I september skrev han tillsammans med en kollega på IFN, Tino Sannandaji, en debattartikel i Dagens Nyheter där de protesterade mot bolagsskattesänkningen, eftersom den inte åtföljdes av någon förändring av de unikt höga ägarskatterna.

Sverige har i dag dubbelt så höga skatter på utdelningar och reavinster som OECD i genomsnitt.

Så här formulerade de sig bland annat i artikeln:

”Sverige har för få entreprenörer. Att mot den bakgrunden sänka bolagsskatten samtidigt som ägarskatterna ligger kvar på hög nivå är att gå fel väg. /…/

Med sänkt bolagsskatt blir det än gynnsammare för multinationella företag att verka i Sverige, medan lite görs för att stimulera framväxten av nya entreprenöriella företag. /…/

En bit av den nu aviserade eller de utlovade framtida sänkningarna av bolagsskatten skulle räcka till en mer verkningsfull sänkning av entreprenörs- och ägarskatterna.

En sådan sänkning skulle vara viktig för investeringar och sysselsättning, en slutsats som har ett starkt stöd i de senaste årens forskning.”

Om du fick genomföra två ytterligare förändringar av systemet i Sverige som skulle gynna entreprenörskap – vad skulle det då vara?

– Dels skulle man behöva reformera arbetsmarknadsreglerna, dels bostadsmarknaden.

– Ett exempel på hur stela arbetsmarknadsreglerna är, gäller synen på var man lär sig något. Det bästa sättet att lära sig något, är faktiskt att arbeta med det. Det är oerhört viktigt att lära sig yrket på jobbet. Det första jobbet kan i själva verket vara det allra viktigaste. Får man en bra chef, och gör ett bra jobb, då hamnar man i en positiv spiral.

– Märkligt nog anses det OK att svenska ungdomar ur övre medelklassen kan jobba gratis på UD:s beskickningar för att bygga nätverk och lära sig hur utrikesförvaltningen fungerar, eller arbeta hårt till låg lön på en advokatbyrå. Men om en person arbetar som lärling på en industri eller i ett hantverksyrke, då anses det förkastligt från fackets sida att ”jobba gratis” – de ska ha full lön direkt.

– Där måste vi tänka om i Sverige. Annars riskerar vi ett slags ”McDonaldifiering”. Arbetslivet driver mot enkla serviceyrken med hög grad av standardisering, medan hantverkssysslor som inte går att standardisera blir bristyrken.

Men finns det inte tecken på att de fackliga organisationerna har en ökad förståelse för vad som krävs i näringslivet av mer flexibla regler?

– Alla säger att det är så fantastiskt med Scanias avtal, där de anställda gick med på att gå ned till 80 procent av lönen. Men det handlar faktiskt om att man behöll samma timlön som tidigare. Jag ser inte det som särskilt flexibelt. Företagen mäktar inte med att ta fajten med de fackliga organisationerna när det gäller stelbenta regler i arbetslivet.

Så finns det några positiva tecken som talar för att Sverige ska kunna fortsätta att ha en ekonomisk tillväxt framöver, trots att man inte tycks klara av att ta tag i viktiga problem när det gäller förutsättningarna för företagande?

– Just nu drabbas många svenska småorter av avindustrialisering när industrier skär ned eller lägger ned helt och hållet. De jobben kommer inte att komma tillbaka. Gnosjö, som brukade lyftas fram som ett föredöme för småföretagande på landsorten, är i dag drabbat av massarbetslöshet.

– Det som räddar oss är strukturförändringarna i samhället, där de unga flyttar in till städerna. I stora städer behövs en rad tjänster som gör det möjligt att leva där. Det uppstår en marknad för sådana tjänster som folk gör för sig själva på landet. Det skapar i sig nya jobb. Men för att vi ska kunna dra nytta av den utvecklingen, krävs det att det finns infrastruktur i städerna och att bostadsmarknaden avregleras på ett sådant sätt att det uppmuntrar till att bygga bostäder som passar för de unga som vill flytta in.

Du har en del tankar om hur det statliga stödet för entreprenörskap ser ut. Kan du berätta om det?

– Ett problem i Sverige är att när man talar om stöd till företagare, så ser man inte till att fokusera på sådana företag som har förutsättningar att växa och expandera. Istället ger man stöd till levebrödsföretag där individer driver enmansföretag enbart för att försörja sig. En intressant sak är att Silicon Valley har en mycket lägre andel levebrödsföretag av detta slag än vad Sverige har. Företagandet i stort är alltså inte särskilt omfattande där. Men de företag som finns är verkliga entreprenörsföretag, vilka skapar många jobb för löntagare.

– Om vi har hög arbetslöshet i Jämtland, är det betydligt mer utväxling på att skapa ett riktigt företag som anställer och exporterar, än att ge stöd till arbetslösa för att skapa enmansfirmor. Nu menar jag inte att det inte ska finnas levebrödsföretag. Det är inget fel med det. Men som fokus för företagarpolitik duger de inte – vi måste se till att istället i första hand lyfter fram entreprenörskap som har en tillväxtpotential. Det är det kraftfulla entreprenörskapet som kan få landsbygden att leva!

– Särskilt misslyckat är det om staten ger stöd för att kommersialisera forskning i syfte att forskaren själv ska starta företag. Istället för att förbli framstående forskare och vara rådgivare till dem som sköter kommersialiseringen kommer de att ägna sig åt saker som kollektivavtal och fackliga förhandlingar. Efter ett par år har de tappat sin spetskompetens. Det här var huvudmodellen för tio år sedan men som tur är har nu en viss tillnyktring skett.

Du har ägnat en stor del av ditt liv åt att forska om entreprenörskap. Har du själv någon tanke om vad du skulle vilja ägna dig åt, om du själv skulle göra ett försök som entreprenör?

– Nu är ju jag redan vd för en organisation, som fungerar på ett mycket entreprenöriellt sätt. Det är alldeles tillräckligt för mig. Generellt sätt kan man också säga att om man ska bli entreprenör, så ska det vara inom ett område man redan är väl förtrogen med, säger Magnus Henrekson.

Om Magnus Henrekson

Magnus Henrekson är en av Sveriges mest uppmärksammade och välrenommerade entreprenörsforskare. Han är professor och vd för Institutet för Näringslivsforskning i Stockholm. Under perioden 2001–2009 var han innehavare av Jacob Wallenbergs forskningsprofessur vid Handelshögskolan i Stockholm.

Magnus Henrekson har framförallt forskat om de institutionella faktorer som är avgörande för ett gott företagsklimat. Han har publicerat en rad vetenskapliga artiklar och böcker med denna inriktning. Det här är några av de senaste böckerna:

• Varför går det bra för Sverige? Om sambanden mellan offentlig sektor, ekonomiska frihet och ekonomisk utveckling. (Tillsammans med Andreas Bergh, utgiven 2012).

• Ett ramverk för innovationspolitiken – Hur göra Sverige mer entreprenöriellt. (Tillsammans med Pontus Braunerhjelm och Klas Eklund, utgiven 2012)

• Institutional Entrepreneurship. (Redaktör tillsammans med Tino Sanandaji, utgiven 2012)

Här hittar du mer information om Institutet för Näringslivsforskning.